Carina Reshmis praktik rör sig mellan skulptur och Art Jewelry, där hon undersöker spänningen mellan ändlighet och beständighet.
Skallen fungerar som en strukturell form av oundviklighet — kroppens begränsning, tidens slutpunkt. Ur denna form framträder integrerade gjutna kristallformationer som representerar expansion, energi och transformation. De motsätter sig inte skallen; de samexisterar inom den.
Verken är materialdrivna. Harts, pigment och konstruerade kristallstrukturer skapar objekt där geologi möter anatomi. Kristallen är inte applicerad utan formad från samma materia som utgör basen.
Skulpturerna placerar denna existentiella spänning i autonoma objekt. Art Jewelry-verken sätter den i direkt relation till kroppen. I båda bär den materiella närvaron — yta, densitet och struktur — mening.
Praktiken existerar mellan relik och samtida objekt.
Mellan det som slutar och det som fortsätter.