Noe Kuremotos keramik existerar i skärningspunkten mellan mytologi, minne och modernitet. Hon skulpterar helt för hand och hämtar inspiration från Japans uråldriga talismaniska figurer – Haniwa, Dogū, Komainu – och omtolkar dem för att ifrågasätta vilka andar vi behöver skyddas från idag.

Hennes arbete utforskar det moderna missnöjet – alienation, avkoppling och meningsförlust – och erbjuder en motpunkt genom enkelhet och instinktiva former. Född i Osaka flyttade hon till London för att studera konceptkonst vid Central Saint Martins, där hon initialt distanserade sig från traditionen. Men livets utmaningar ledde henne tillbaka till mytologin, inte som nostalgi utan som ett levande språk med brådskande relevans.

För Kuremoto är konsten både ett offer och en motståndshandling, som bevarar förfädernas visdom på ett sätt som anpassar sig till nuet. Nu baserad i London bygger hon en studio i Litauens sjödistrikt och söker inspiration i naturens råa sanning. Hennes keramik, formad av eld, jord och ande, fungerar som tysta inbjudningar att återupptäcka förlorad visdom och hitta en väg framåt.