En kollision mellan naiv modernism, skandinavisk melankoli och expressiv abstraktion. Mitt arbete försöker främja en stark känsla av rörelse och emotionell intuition, nästan som om målningen upptäcker sig själv när den skapas. Istället för att sträva efter strikt realism, förvränger jag perspektivet, plattar ut rymden och låter färg och textur bära den emotionella tyngden.

Mycket av arbetet befinner sig någonstans mellan landskap, minne och visuellt brus. Racerbanor, kustlinjer, folkmassor, vatten, arkitektur, vägar eller figurer framträder ofta halvt från abstraktionen, som fragment återkallade från en dröm eller ett bleknat vykort. Målningarna balanserar kaos och struktur, breda gestuella områden samexisterar med små narrativa detaljer, grafiska symboler eller rytmiska markeringar som får duken att kännas levande och bebodd.